Mänsklighetens framtida hälsa ligger i händerna på nyfikna forskare och innovatörer. Även om serendipitet flera gånger resulterat i omvälvande framsteg så kan inget ersätta rigorös forskning baserad på lysande idéer. Tyvärr visar data att den absoluta merparten av medicinsk forskning är felaktig, oanvänd, oanvändbar eller verkningslös. Ungefär 90% av alla forskare anser att det föreligger en kris. Undersökningar visar att 75-90% av all grundforskning inte kan reproduceras och 85% av all medicinsk forskning är oanvändbar. Inte ens den bästa forskningen, vilken utgör en försumbar andel av all forskning, går att reproducera i en rimlig omfattning och försök att reproducera den leder som regel till bortkastade resurser. Det har följaktligen föreslagits att alla publicerade forskningsresultat bör betraktas som falska tills motsatsen är bevisad.

En lång rad studier visar att orsakerna till detta är systematiska fel i forskningsprocessen och svårigheterna att bedriva rigorös forskning i det moderna forskningsklimatet. Detta drabbar alla intressenter, från slutanvändaren (patienten, samhället), till aktörerna (akademin, forskaren) och investerarna (forskningsfinansären). Produktion av oanvändbar forskning har blivit ett samhällsproblem som resulterar i att omvälvande upptäckter och framsteg senareläggs eller uteblir till fördel för forskning som a priori är oanvändbar.

Denna föreläsning är en diskussion som redovisar de studier som konkluderar att 85% av all klinisk forskning är oanvändbar. Det görs också ett försök att föreslå åtgärder som kan korrigera problemet.